Boknyheter bränner böcker

Ur en artikel på sajten Boknyheter:

“Peter Stjernström är grundare av och delägare i författaragenturen Grand Agency, skriver bokserie inom Nature Noir – spänningsromaner som bygger på naturvetenskapliga gåtor och fenomen. Och han är pocketaktuell med “Station K” samtidigt som hans bokhylla fattat eld… Han hinner bara rädda tre böcker, vilka räddar han och vilken är den där som gärna får stå kvar?”

 

Gammal note to self

Peter, du har ett liv.

Såvitt du kan bedöma är det dina egna upplevelser du går igenom. Visst kan du förstå och föreställa dig andras liv, leva dig in i deras förutsättningar, deras sorger, medgångar och återvändsgränder. Men i grund och botten kommer de känslorna inte i närheten av hur närvarande och starkt ditt eget liv känns. Med andra ord, ditt liv liknar ingen annans. Där finns kryddorna, nyanserna, dramatiken, kärleken, hatet, frågorna och svaren. Passa på att fördjupa dig i dig själv. Ingen annan kommer någonsin att vara så intresserad av dig som du. Den insikten, nej den övertygelsen, måste hädanefter vara utgångspunkten för allt du tar dig för. Tänk själv! Ta in, ta i!

Till exempel: skriv böcker som liknar ingen annans.

Katter hotar Australiens fauna och uttrar i USA

Jag skriver Nature Noir, det vill säga spänning och skräck som baserar sig på faktiska företeelser och gåtor i naturen. Det är svindlande och otäckt att dyka ner i verkligheten. Och jag älskar det.

Nu rapporterar The Guardian om hotet från vildkatterna och de parasiter (Toxoplasma gondii) de sprider som successivt slår ut faunan på Australiens tredje största ö.

En annan vetenskapsartikel pekar ut parasiten som skyldig till utterdöden i Kalifornien.

Katterna gör sig redo att ta över världen. Rusta dig mentalt genom att läsa eller lyssna på STATION K. Jag lovar att det blir läskigt spännande. Skräck som tangerar verkligheten. Se sedan till att sprida kunskapen till alla du tycker om.

Du hittar boken på Bokus eller Adlibris eller på någon av streamingtjänsterna.

Intervju med mig på Epiloger, en litteraturblogg

Här är länk till intervjun men jag har också klippt ur frågor och svar här nedan om du inte orkar klicka.

Du är ju en etablerad och välkänd författare. Har läsandet och skrivandet alltid funnits i ditt liv? Vilken betydelse har dessa saker? 

Jag har alltid läst mycket, ända sedan jag lärde mig läsa. Böcker, broschyrer, tidningar, ABU-katalogen, mjölkpaket, allt som har text och som kommer i min väg. Skönlitteraturen öppnade upp den stora världen utanför Södertälje, där jag växte upp. Från månen till jordens medelpunkt. Så fort jag fick lånekort på stadsbibblan blev jag en av deras storlånare. Det fanns också många böcker i hemmet. Både mamma och pappa var bokslukare av rang. Pappa tyckte om att läsa högt om gamla äventyr, till exempel hur Shackleton och hans mannas tvingades övervintra på Sydpolen, se sin båt smulas sönder av packisen och hur några av dem sedan seglade med en liten jolle till Sydamerika (!) för att hämta hjälp. Gastkramande och man kunde nästan känna att rummet var fullt av istappar.

Hur får du ideér till dina böcker? Jag har förstått att det krävs en hel del research också? Har du alltid varit nyfiken och vetgirig? 

Jag har alltid varit nyfiken, vetgirig och samtidigt starkt ifrågasättande. Mina bokidéer börjar ofta med att jag stöter på en naturvetenskaplig gåta eller ett fenomen i naturen som ingen riktigt kan förklara fullt ut eller som bara är mycket spektakulärt i sig. Då börjar jag fantisera om vad som skulle kunna vara en lösning eller så ser jag en person framför mig som ger sig den på att knäcka gåtan eller sko sig på den eller något liknande. Ju mer research jag gör desto mer förstår jag hur lite jag vet eftersom det hela tiden dyker nya fascinerande gåtor och mysterier. En annan fascinerande sida av vetenskap är att alla resultat är preliminära. När som helst kan ny forskning slå undan benen för gamla teorier och det är helt i sin ordning och välkomnas (oftast) med öppna armar. Jag gör ofta väldigt mycket research när jag bygger en synops. Samtidigt aktar jag mig noga för att ta alltför mycket hjälp av experter. Jag är rädd att de ska slå hål på mitt sätt att bygga förklaringsmodeller och säga något i stil med att ”nja, hörrudu, så där kan det nog inte gå till i verkligheten”. Men hallå, jag är författare och inte forskare! Hittepå är själva grejen. Det viktiga för mig är att bygga storyn så trovärdigt att jag själv börjar känna att det som pågår är rimligt. Därför undviker jag klassiska skräcktrick där onda varelser tar över skeendet eller liknande. Jag vill att det ska kännas nästan orimligt otäckt och mycket märkligt – men ändå fullt möjligt.

Vilken typ av böcker läser du helst själv? Vilken bok läser du just nu? 

Jag är allätare. Allra helst vill jag läsa en roman som inte bara bärs av sitt språk utan som också har en story som utmanar på något sätt. Och då får det gärna ske utan de vanligaste schablonerna. Senast lästa bok är K av Katarina Frostensson. Jag hade hoppats på att förstå och se det helvete hon gått igenom de senaste åren men blev besviken. Istället för att gestalta egna känslor på ett sätt som kunde nå fram till mig lassade hon upp ett gigantiskt smörgåsbord av litterära och finkulturella referenser; det vill säga gömde sig bakom andras tankegods istället för att presentera ett eget. Nä, det blev bara tråkigt, vilket ju måste vara motsatsen till hur det var i verkligheten. (Det är tyvärr ovanligt att poeter skriver riktigt bra romaner. Jag har bara läst en: Chivas Regal av Bruno K. Öijer.)

Hur gör du för att hitta tid till din egen läsning? 

Ibland är en bok så bra att den kräver allt av mig, framför allt min tid. Jag väljer bort annat (framför allt teven) för att jag till varje pris vill tillbaka till boken. Tyvärr sker det alltmer sällan ju äldre jag blir. Andra saker stjäl boktiden. Det är en stor sorg att inte kunna svepas med på samma sätt som när jag yngre. Jag har en del teorier om varför det blivit så men det får jag ta en annan gång. (Däremot sveps jag fortfarande med när jag själv skriver och det är lika underbart varje gång).

Tror du att ens förflutna, ens erfarenheter påverkar vad man läser, hur mycket i så fall? Kan litteraturen påverka ens liv och hur man uppfattar verkligheten? 

Jag är helt övertygad om att böcker kan bygga stora delar av en människas syn på världen, att de bidrar till våra moralkoder och naturligtvis synen på vad som är möjligt eller omöjligt, verkligt eller overkligt. Upplevelserna du får när du läser är helt och hållet fabricerade av din egen hjärna med hjälp av en liten uppsättning krumelurer, så kallade bokstäver. Som sedan blir en upplevd verklighet i ditt huvud. Och läsupplevelser kan vara ganska stora upplevelser, eller hur? I och med att de är gjorda av din hjärna så blir de en del av dina erfarenheter, vare sig du vill eller inte. Spåren finns – alltså påverkar de dig och dina tankar i någon mån. Men det häftigaste med böcker är hur unika upplevelserna är. Dina bilder av boken finns bara i din hjärna, till skillnad från en film eller teveserie som ser likadan ut för alla (även om den såklart framkallar olika känslor). En riktigt bra bok kan vara som högbudgetfilm som bara spelas in i ett enda exemplar och som bara ses av en enda person – dig. Böcker är utan tvekan tidernas mest exklusiva underhållningsform.

Vilka är dina favoritförfattare och/eller favoritböcker? Varför var det just dessa som fastnade i ditt hjärta? 

Åh, det finns så många bra böcker… Men jag måste ju framhålla de författare som fick mig på kroken i slukaråldern: Bengt Linders böcker om Dante och Tvärsan, Jules Vernes alla enastående äventyr, Alexander Dumas stora uppgörelser mellan hjältar och antihjältar, Selma Lagerlöfs fantastiska skrönor, Fogelströms gamla Stockholm. Och sedan störtdök jag gärna ner i Kafkas mörka värld där man en dag kunde vakna upp som skalbagge. Eller läste med stora uppspärrade ögon hundratals sidor moralresonemang kring Raskolnikov i Dostojevskijs Brott och straff. Åren därefter hade jag stor behållning av att läsa om idiotiska men rakryggade män som betedde sig som svin, som i Charles Bukowskis och Sture Dahlströms böcker. Jag ville aldrig bli som dem men gud så kul jag hade när jag åkte i deras berg-och dalbanor. Men bäst av allt var ändå skräckmästaren Edgar Allan Poe – med till exempel novellen Fakta i fallet Valdemar, om en man som blir hypnotiserad i själva dödsögonblicket och dödsprocessen skjuts därmed upp trots att han faktiskt är död. Det var helt livsavgörande läsning, och kanske den impuls som får mig att göra det jag gör idag. Wow, liksom. Tack.

Beskriv en av dina starkaste läsupplevelser! 

På senare tid hamnar jag alltför sällan i slukläge. Senast det hände var med Jenny Jägerfelds Blixtra, spraka, blända. Jägerfeld vänder upp och ner på världen och värden och låter sin huvudperson, Penny, ta med oss på samma slags berg- och dalbana som traditionellt varit förbehållet utlevande män som Bukowski och hela det där grabbgänget som brölat och brakat sig genom litteraturhistorien. Det är en vansinnigt underhållande story plus att Jägerfelds själva prosa är obetalbar, Sveriges bästa just nu. Associationer, språkliga krumbukter och oväntade käftsmällar får dig att inte vilja lägga ifrån dig boken förrän både du och boken är helt slut. Läs!

A New Nature Noir Novel – STATION K

The contagion awakens …

At the far edge of the beautiful but uninhabited outer archipelago outside Stockholm a gloomy islet with a cruel history is hiding. In the past there was a secret military installation there whose merciless research experiments must be kept secret at any cost.

Many years later an almost ritual suicide threatens the concealment. Worry spreads. Evil forces are growing in strength.

Petra Dunker works at a pharmaceutical company, on her way up in her career, and finds herself at the center of these events. She is expecting a baby but strange complications arise around her pregnancy. Years earlier her mother totally lost her footing and ended up estranged from her family and society.

Everything seems to fit together. The questions are piling up.

What really happened to Petra’s mother? What do coastal rangers have to do with the parasitic disease toxoplasmosis? And what does the extremely strong-willed cat Fabian want?

Petra is forced to go far in her search for answers.


Publishing house in Sweden: Bladh by Bladh/2019, StorySide/2019 (audio). Cover: Anders Timrén. Film / book trailer: Raed Sabah.

Män som hatar katter

Jag läste nyss en tråd på Facebook där en person påstod att jag måste avsky katter eftersom jag har skrivit en bok där katter utsätts för experiment och sedan går överstyr i sina rovdjursinstinkter. I tråden utropades det sedan usch och fy och varningar hit och dit.

Låt mig slå fast det med en gång:

Nej, jag hatar inte katter. Jag älskar dem inte heller. Några är mysiga men andra har jag svårt att få kontakt med. Det är ungefär likadant med andra djur som jag stöter på. Hundar, lamm, kor och människor med, för den delen. De har sitt liv och sina känslor, jag har mitt. Oftast vill jag inte kela med dem – och inte heller äta deras kroppsdelar.

Naturen är full av fascinerande berättelser. Några är fina och vackra, andra är fula och obehagliga om man väljer att se det så. Inte minst när det gäller olika djurs och organismers allianser för att ta sig fram genom evolutionen. Metoderna är skoningslösa. Ond bråd död förekommer så ofta att den framstår som en närmast oundviklig förutsättning för själva livet.

Kretsloppet är raffinerat, omfattande och ömtåligt. Numera lägger människor näsan i blöt både här och där. Allt oftare och med allt större konsekvenser. Det försöker jag åskådliggöra med hjälp av fiktionen. Ibland vrider, förstorar och färglägger jag verkligheten för att kunna paketera den som en tydlig och underhållande berättelse. Närbilderna väcker tankar, ibland wow-känslor och inte sällan oro. Mitt mål är att skildra människans skoningslösa fotavtryck – inte att saluföra ondska och hat.

Katter är en del av den här märkliga världen. Jag har valt deras smarta symbios med parasiten Toxoplasma gondii som fond för en thriller, STATION K. Det är en fiktiv berättelse om människor som försöker utnyttja och förstärka ett rovdjurs beteende för sin egen vinning. Att det ibland är otäckt och grafiskt skildrat är fullt medvetet från min sida.

Jag vill att du som läsare ska utmanas. Jag vill ruska om dina tankar, göra så att du känner efter. Jag vill utmana dina föreställningar, få dig att ta ett steg mot det okända och sedan ännu ett. Först in i mörkret, och sedan vidare tills du förhoppningsvis ser en strimma ljus, som kanske, kanske innehåller en dos upplysning.

För tänk om det finns så mycket som en enda läsare som tycker att det är otäckt att läsa om djur som far illa och som sedan börjar fundera på hur det ser ut i verkliga livet? Tänk om den läsaren istället börjar ifrågasätta vidriga förhållanden i köttindustrin och onödiga eller oetiska djurförsök. Eller reser krav på etisk konsekvensanalys av ny, banbrytande forskning?

Då var det värt steget in i mörkret.

Det finns över 100 000 hemlösa katter i Sverige. Deras liv är motsatsen till det du ser i gulliga kattvideor. Många är illa skadade, sjuka och psykiskt instabila. Att de blivit kantstötta och hemlösa beror ofta på vanvård från en människa. Kanske har katterna eller dess föräldrar tidigare bott hos en människa som inte ens kan ta vara på sig själv.

Man kan undra vem det egentligen är som hatar katter?

Om vi följer skuldpyramiden ända till toppen hittar vi oss själva högst upp. Det är vi, och vårt samhälles vanvård av våra medmänniskor, som bär skulden till de hemlösa katternas miserabla liv. Välfärd är numera ett lika själlöst ord som jobbskatteavdrag.

Men vi människor skiljer oss från djuren. Vi kan flytta gränserna för vad som anses vara naturens gång. Vi måste inte skövla eller förslava allt och alla. Vi kan söka oss mot upplysning och förstånd.

Hatet mot katter måste ta slut. I vilken ände börjar vi?

Thrillers om naturens mysterier – varför?

Jag fick intresset för vetenskapens fram- och baksidor från min pappa Nils. Han var kemist och forskare, hade alltid något spännande att berätta. Världen framstod som en byggsats, visserligen komplex, men där det mesta gick att påverka med en substans eller en kemisk reaktion. Tids nog skulle vetenskapen knäcka alla gåtor.

Vetenskapen saknar dogmer. Det ligger i vetenskapens natur att alla teorier och bevis är preliminära. När som helst kan nya tankar eller rön slå undan fötterna för, eller åtminstone justera, det som ansågs fullt rimligt igår. Det i sin tur gör att även samhällets regelverk måste, eller borde, anpassas lika kontinuerligt. Samhällsbygget vilar nämligen på juridiska och/eller moraliska fundament som vi har hittat på för att få vardagslivet (för de som har mest inflytande) att fungera någorlunda bra i förhållande till vad vi anser oss veta och förnimma. Eftersom vetenskapen är preliminär borde vi betrakta moralkoderna som lika preliminära. Den anpassningsprocessen är dock trög och inte alltid lyhörd för, eller ens särskilt intresserad av, vetenskapliga språngsteg eller teknologiska mutationer. Om det är bra eller dåligt är en diskussion i sig, men här finns en spännande friktionsyta som ger en utmärkt grogrund för skönlitterära berättelser. Det är på den ytan jag surfar runt, än hit, än dit.

När det gäller idén till Station K kom den till mig när jag läste om parasiter vid research för en tidigare bok. Ju mer jag läste, desto mer fascinerad blev jag. Hur vi alla: människor, djur och all världens levande organismer, interagerar med varandra och skapar gemensamma strategier för att ta oss fram genom årtusendena. Allt och alla hänger ihop, på gott och ont. Läskigt, men också djupt respektingivande.

Jag fastnade för en av de mer spektakulära, Toxoplasma gondii, en parasit som har teamat upp med katter för att hålla omgivningen i schack. Jag hade visserligen hört att gravida kvinnor bör akta sig för närkontakt med katter men precis som alla andra hade jag stoppat huvudet i sanden istället för att ta reda på varför.

När jag förstod att katter skickar ut elaka parasitpatruller som kan ge fosterskador och till och med göra människor spritt språngande galna förstod jag att jag hade hittat ett perfekt ämne för en thriller.

Varför hitta på när verkligheten är så ofattbart spännande och skrämmande?

Jag kallar genren Nature Noir.

 

 

 

 

 

 

 

 

Finns på t ex Bokus eller Adlibris

 

Sinnesutvidgning har aldrig varit billigare

Snart är det bokrea och det är med blandade känslor jag skriver det här inlägget.

Å ena sidan är det roligt att Fjärilspojken och Burflickan når fler läsare. Jag har fått mängder av positiva reaktioner från människor som tycker att böckerna är spännande, annorlunda och breddar perspektiven. Vilket var exakt det jag ville åstadkomma när jag påbörjade serien. Hittills har båda böckerna lästs av många, många tusen personer. Om nu bokrean gör att böckerna kan möta ännu fler läsare är det på det hela taget kul. Jag tycker verkligen det.

Tror jag.

Å andra sidan. Den extremt fina, inbundna Fjärilspojken kostar 35 kronor. TRETTIFEM SPÄNN! Som en skvätt bryggkaffe med torr kanelsnurra på 7-Eleven. Det blir inte många smulor som kommer att nå mig i slutänden, när alla munnar är mättade. Det kan jag säga med hänvisning till den bistra erfarenheten.

Vilken tur då att jag inte gör det här för pengarna …

Alltså:

SKYNDA FYNDA! KÖP FJÄRILSPOJKEN OCH BURFLICKAN TILL VRAKPRIS!

VIDGA DINA SINNEN FÖR EN HANDFULL KRONOR!

IMAGO.

Några som lyssnat på Burflickan

Här är några lyssnaromdömen från streamingtjänsten Storytel. Burflickan är inläst av Viktor Åkerblom.

“Jag älskar både den spännande handlingen och Viktor Åkerbloms sköna uppläsning!”

“Välskriven och spännande. Skönt tempo, bra uppläst.”

“Jag gillar den verkligen, liksom Fjärilspojken. Den är långsam och lite lagom SF. Gillar även uppläsaren.”

“Jag älskar ÄLSKAR både Burflickan och Fjärilspojken. Så rasande välskrivna. Och som jag älskar Viktor Åkerbloms röst. Han kan utan problem läsa som man, kvinna och barn. Kombon gör att detta är två av dom bästa böcker jag läst.”

“Fantastisk! jag bara älskar både bok och uppläsare.”

“Lite annorlunda bok men jättebra!”

“Så himla bra! Intressant om bin och viktigt med det problem som giftanvändningen i allt jordbruk innebär. Bra uppläsare och att han använder sig av dialekter när så krävs ger trovärdighet. Tack för denna ovanliga bok!”