Den helt sanna läsguiden till romanserien Nature Noir

Ibland får jag frågan hur nära verkligheten mina berättelser i serien Nature Noir ligger. Här är några viktiga dekordetaljer, helt sanna och existerande omständigheter och fenomen i naturen, som jag har använt för att bygga spännande fonder åt mina protagonisters äventyr.

FJÄRILSPOJKEN och gåtan om migrerande fjärilar. Hur kan fjärilar, som bara lever några veckor eller i bästa fall månader, ”hitta tillbaka” till platser där de aldrig varit tidigare? Varifrån kommer deras intuition? Fred Urquhart var en kanadensisk zoolog som studerade monarkfjärilarnas migration. Tillsammans med sin fru Norah identifierade han monarkernas migrationsvägar från Kanada till Mexiko, tur och retur, och upptäckte att migrationen spänner över flera generationer av fjärilar. En monarks livscykel består alltså av olika individer som sammanlagt flyger cirka 500 mil! (Svindlande, man frågar sig när ett liv egentligen är fullbordat, inte sant? Är det när en viss resa är klar eller när en viss individs liv tar slut? Är mitt liv också bara en länk i en kedja? Vilken då i så fall?) I 38 år höll paret Urquhart på och forskade. De knäckte gåtan så sent som 1976. Nu är monarkerna kraftigt hotade av miljöförstöringen. Läs mer i FJÄRILSPOJKEN!

BURFLICKAN och djävulsbin. Mördarbin kallas den korsning mellan brasilianska och afrikanska honungsbin som uppstod 1957 efter ett statligt initiativ för att öka landets honungsproduktion. Projektet floppade, några afrikanska bidrottningar med extremt aggressiva anlag smet. Ingen trodde att de kunde para sig med lokala bin. Det hela glömdes bort. Långt senare visade det sig att de snabbt hade etablerat sig över stora delar av Sydamerika. De invasiva mördarbina spred sig norrut med en hastighet av 200 kilometer om året och nådde USA 1985. Den första amerikanen strök med. Samtidigt började de fredliga honungsbina dö i allt större skala på grund av gifter (neonikotionoider) i jordbruket. Balanser rubbades, pollineringen hotades. Läs mer i BURFLICKAN!

STATION K och sjukdomen toxoplasmos. Parasiten Toxoplasma gondii kan bara föröka sig sexuellt i en katts tarmsystem. Den uråldriga symbiosen gynnar båda varelserna. Kattens bajsar ut parasiten som smittar ner till exempel smådjur som möss och råttor som kommer i kontakt med avföringen. Smittan gör dem svaga, förvirrade, oförsiktiga och därmed lättare byten. När katten sedan enkelt fångar och äter upp det slöa bytet kommer parasiten tillbaka till katten och kan fortplanta sig i kattens mage. Cirkeln är sluten. Människor som smittas (och det är många, flera miljarder faktiskt!) kan i värsta fall drabbas av fosterskador och allvarliga psykiska problem. Ett sorgligt exempel är så kallade crazy cat ladies som låter sina liv helt dikteras av katter. Läs mer i STATION K!

Radio Blodmål

Idag medverkade jag i Morgon i P4 Gotland och pratade om Blodmål och annat skoj. Om du vill lyssna på hela intervjun kan du klicka typ här och spola fram programmet till 2 tim 46 min. Bilden är från P4 Gotlands instagram (reportern Katarina Hedstrand var bakom både mick och kamera).

Här är en kortversion.

Ondskans kartograf?

Reportage i Gotlands Tidningar:

Peter placerar ondskan på sydöstra Gotland

En serie krampanfall drabbar invånarna i semesterparadiset Ljugarn. I och med boken ”Blodmål” placerar författaren Peter Stjernström ondskan på sydöstra Gotland.

GOTLAND 8 JUNI 2021

Jo, så är det. Stjernström nya spänningsroman är också första delen i en tänkt serie med huvudpersonen Walla i centrum. Vi ska återkomma till henne.

Boken lanseras den 15 juni.

– Det ska bli spännande hur den tas emot. Den är lite annorlunda och mitt syfte är i första hand att underhålla, säger han.

Nog för att Kungsholmen i Stockholm är den plats där han bor, men det är i det gamla missionshuset i När, byggt 1946, han allt mer tillbringar sin tid.

Han och hustrun Lena sommarhyrde på Gotland under många år tills de till slut fick korn på denna nu varsamt renoverade pärla.

– Vi köpte för tio år sedan. Då var här mest kyrkbänkar och kors på väggen. Nu blir det mer och mer ett hem, säger han.

Peter Stjernström är finansmannen – upplåningschef för Spintab – som skolade om sig och i dag driver författaragenturen Grand Agency tillsammans med sin hustru.

För författares räkning, bland andra Anna Jansson och Marianne Cedervall, förhandlar de avtal mot exempelvis tv-bolag och bokförlag.

2003 gav han ut sin första egna roman. Och nu sjösätter han en hel serie.

– Kan du tänka dig något mer anspråksfullt, skrattar han. Va? Att helt skapa sin egen värld och dessutom vilja att läsarnas ska ta del av den!

Sex böcker har han bakom sig, bland annat tre spänningsromaner. I vissa av dem har Gotland haft betydelse, men inte i den grad som nu, när han förlägger ondskan till trakterna runt När och Ljugarn.

Så varför väljer du att förlägga historien just här, på ön?

Han funderar en stund, efter Stockholm lär Gotland vara den plats där det sker flest litterära mord:

– Det är det stängda rummet, ett Sverige i miniatyr. Och här finns de klassiska motsättningarna mellan rik och fattig, stad och land, ön och fastlandet. Men också en hel del svärta, armodet ligger inte så långt tillbaka i tiden och narkotikan flödar på ön. Det är en intressant plats att ta sig an.

I centrum av ”Blodmål” står Walla, en udda kvinna som ”tror på grejer som ingen annan tror på”.

– Hon fick namn efter en granne här, Walle, han är borta nu. Han kom in här på gården en midsommar, sa ”hur fan kan ni sova här, det är mitt i ett currykryss”. Vi fattade ingenting.

Walle var öppen för det andliga, övernaturliga och dessa egenskaper har Peter nu fört över till Walla, som i sin familj har forskare som hatar detta hokuspokus.

Vips är ytterligare en motsättning skapad; det rationella och en mer annorlunda synen på världen. Men vad är det egentligen som är vad?

Det är också Peter Stjernströms grundidé, att brotten i berättelsen ska ha dubbla lösningar; en faktabaserad och en övernaturlig.

– Men vilken som är den korrekta, vad är det för krampanfall folket i Ljugarn råkar ut för…ja, det är kanske upp till läsaren.

Den som är bekant med trakten kommer att känna igen sig; stämningen, geografin, Walla bor vid en gammal ålfiskehamn. Läsaren kan följa med längs vägarna men många gårdsnamn är påhittade.

En nu bortgången När-profil, Lives-Johan, en fiskare som levde i armod, förekommer. Walla kommer i kontakt med honom genom att röka på med sina örter.

– Ja, du ser, det flyter mellan verkligheten och någon annat, obestämbart. 

Förr, som ung, sköt Peter Stjernström allt hokus-pokus ifrån sig, säger han. Inte på samma sätt längre. 

– De som har en tro på något annat mår bra av det, det ska behandlas med respekt, tycker jag.

Om Peter Stjernström:

  • Författaren Peter Stjernström, 61, delar sin tid mellan Kungsholmen i Stockholm och ett ombyggt missionskapell i När.
  • Han är aktuell med första delen av en serie spänningsromaner, “Blodmål”, som utspelar sig på sydöstra Gotland.
  • ”Blodmål” (Lind &co förlag) ges ut den 15 juni och kommer som ljudbok 7 juli, i inläsning av Jonas Malmsjö.
  • En uppföljare är så gott som halvfärdig.

Text av Magnus Ihreskog, Gotlands Tidningar

Ny Gotlandsspänning

Yours truly berättar om nya Gotlandsserien för Gotlands Allehanda.

Nya spänningsromanen är en kärleksförklaring till När

Peter Stjernström är finansmannen som sadlade om till författare. I sommar kommer den första delen i en ny serie spänningsromaner som utspelar sig på östra Gotland.

GOTLAND 15 MAJ 2021

Peter Stjernström tar emot i det gula missionshuset i När, hans och hustrun Lenas andra hem sedan tio år. Deras Gotlandshistioria började när de tre nu vuxna barnen var små och familjen hyrde hus på ön.

– Vi hamnade i en lite friggebod i Herrvik och östra Gotland blev Gotland för oss. Sen dess har vi hållit oss kvar här, säger Peter Stjernström.

Efter att länge ha växlat mellan att hyra hus på Gotland någon vecka och att segla i Stockholms skärgård, bestämde sig familjen för att prova på att vara på Gotland en längre period och hyrde missionshuset i När en hel sommar.

– Det var en tillfällighet att det blev När, men inte att det blev östra Gotland.

Numera äger de det gamla missionshuset, dit Peter Stjernström gärna drar sig undan för att skriva.

– Det är lite lättare att isolera sig här.

Peter Stjernström jobbade tidigare inom finansbranschen.

–När jag kom ut var det 80-tal, yuppieera och jag blev trader, penningmäklare och gjorde lite karriär.

Vändpunkten kom när han skulle hålla ett föredrag om finansiella instrument för styrelsen för den bank han då arbetade för.

– Vd:n somnade och alla bara slutade lyssna på mig, hela rummet gick bara ut på att undvika den sovande vd:n. Jag tänkte “va fan, är det här mitt liv?”.

I skolan hade Peter Stjernström varit duktig i svenska, fröken sa att han borde bli journalist, någon annan tyckte att han skulle bli författare. 

– Men det var otänkbart, särskilt att bli författare.

I slutet av 90-talet bestämde han sig för att gå en skrivarkurs på Skrivarakademien. 

– Det var så pass roligt att jag började fundera på hur jag skulle kunna ägna mig åt det hantverket och ändå kunna försörja min familj. 

Han läste en copywriterutbildning på Berghs och en kvällskurs i journalistik på Poppius och började jobba som uppdragsskribent. Men han skrev också klart den roman, som han på skrivarkursen fått i uppgift att skriva ett synopsis och ett första kapitel till.

– Det blev en lite underlig roman, men ändå min första att bli utgiven.

Tillsammans med sin fru Lena driver han också författaragenturen Grand Agency.

– Det är Lena som drar det stora lasset, hon är vd och stjärna, jag sköter ekonomin och är numera också författare.

Sedan debuten 2003 har det hunnit bli sju romaner, översatta till ett tiotal språk. De senaste i den egenuppfunna genren “nature noir”, spänningsromaner med naturvetenskaplig inriktning. Dit hör även hans kommande bok “Blodmål”. I boken drabbas flera invånare i Ljugarn av krampanfall med dödlig utgång. Två olika team, med vitt skilda inställningar och förklaringsmodeller, försöker lösa gåtorna. 

– Tanken är att alla gåtor har två lösningar, att det finns två synsätt, säger Peter Stjernström.

Huvudkaraktären Walla, är en karismatisk kvinna i 70-årsåldern.

– Hon hanterar slagrutor men är egentligen ingen hokus pokus-tant, hon är bara helt frisinnad och tror att det finns en dimension utanför vetenskapen, som vårt medvetande inte kan eller har nått än, berättar Peter Stjernström.

Boken utspelar sig huvudsakligen på östra Gotland.

– När Lena läste sa hon “folk kommer att garva, du måste stryka, det är så jäkla många kärleksförklaringar till När”, säger Peter Stjernström.

Just nu skriver han på uppföljaren, tanken är att det ska bli tre böcker – en varje sommar.

– Men det kan bli fler, jag hoppas att världen fortsätter att mata mig med idéer.

Om Peter Stjernström:

  • Ålder: 61 år
  • Familj: Frun Lena och tre vuxna barn, 32, 30 och 26 år gamla.
  • Bor: I lägenhet på Kungsholmen och i det gamla missionshuset i När.
  • Gör: Författare, som har skrivit sju romaner. Driver tillsammans med sin fru Lena författaragenturen Grand Agency.
  • Aktuell: Med spänningsromanen “Blodmål” som släpps 1 juli och som utspelar sig på Gotland.
  • “Blodmål” refererar till att en fästing måste äta blod tre gånger för att bli könsmogen och kunna lägga ägg, människan kan vara ett av värddjuren.

Text av Vilda Engström, Gotlands Allehanda

Boknyheter bränner böcker

Ur en artikel på sajten Boknyheter:

“Peter Stjernström är grundare av och delägare i författaragenturen Grand Agency, skriver bokserie inom Nature Noir – spänningsromaner som bygger på naturvetenskapliga gåtor och fenomen. Och han är pocketaktuell med “Station K” samtidigt som hans bokhylla fattat eld… Han hinner bara rädda tre böcker, vilka räddar han och vilken är den där som gärna får stå kvar?”

 

Gammal note to self

Peter, du har ett liv.

Såvitt du kan bedöma är det dina egna upplevelser du går igenom. Visst kan du förstå och föreställa dig andras liv, leva dig in i deras förutsättningar, deras sorger, medgångar och återvändsgränder. Men i grund och botten kommer de känslorna inte i närheten av hur närvarande och starkt ditt eget liv känns. Med andra ord, ditt liv liknar ingen annans. Där finns kryddorna, nyanserna, dramatiken, kärleken, hatet, frågorna och svaren. Passa på att fördjupa dig i dig själv. Ingen annan kommer någonsin att vara så intresserad av dig som du. Den insikten, nej den övertygelsen, måste hädanefter vara utgångspunkten för allt du tar dig för. Tänk själv! Ta in, ta i!

Till exempel: skriv böcker som liknar ingen annans.

Katter hotar Australiens fauna och uttrar i USA

Jag skriver Nature Noir, det vill säga spänning och skräck som baserar sig på faktiska företeelser och gåtor i naturen. Det är svindlande och otäckt att dyka ner i verkligheten. Och jag älskar det.

Nu rapporterar The Guardian om hotet från vildkatterna och de parasiter (Toxoplasma gondii) de sprider som successivt slår ut faunan på Australiens tredje största ö.

En annan vetenskapsartikel pekar ut parasiten som skyldig till utterdöden i Kalifornien.

Katterna gör sig redo att ta över världen. Rusta dig mentalt genom att läsa eller lyssna på STATION K. Jag lovar att det blir läskigt spännande. Skräck som tangerar verkligheten. Se sedan till att sprida kunskapen till alla du tycker om.

Du hittar boken på Bokus eller Adlibris eller på någon av streamingtjänsterna.

Intervju med mig på Epiloger, en litteraturblogg

Här är länk till intervjun men jag har också klippt ur frågor och svar här nedan om du inte orkar klicka.

Du är ju en etablerad och välkänd författare. Har läsandet och skrivandet alltid funnits i ditt liv? Vilken betydelse har dessa saker? 

Jag har alltid läst mycket, ända sedan jag lärde mig läsa. Böcker, broschyrer, tidningar, ABU-katalogen, mjölkpaket, allt som har text och som kommer i min väg. Skönlitteraturen öppnade upp den stora världen utanför Södertälje, där jag växte upp. Från månen till jordens medelpunkt. Så fort jag fick lånekort på stadsbibblan blev jag en av deras storlånare. Det fanns också många böcker i hemmet. Både mamma och pappa var bokslukare av rang. Pappa tyckte om att läsa högt om gamla äventyr, till exempel hur Shackleton och hans mannas tvingades övervintra på Sydpolen, se sin båt smulas sönder av packisen och hur några av dem sedan seglade med en liten jolle till Sydamerika (!) för att hämta hjälp. Gastkramande och man kunde nästan känna att rummet var fullt av istappar.

Hur får du ideér till dina böcker? Jag har förstått att det krävs en hel del research också? Har du alltid varit nyfiken och vetgirig? 

Jag har alltid varit nyfiken, vetgirig och samtidigt starkt ifrågasättande. Mina bokidéer börjar ofta med att jag stöter på en naturvetenskaplig gåta eller ett fenomen i naturen som ingen riktigt kan förklara fullt ut eller som bara är mycket spektakulärt i sig. Då börjar jag fantisera om vad som skulle kunna vara en lösning eller så ser jag en person framför mig som ger sig den på att knäcka gåtan eller sko sig på den eller något liknande. Ju mer research jag gör desto mer förstår jag hur lite jag vet eftersom det hela tiden dyker nya fascinerande gåtor och mysterier. En annan fascinerande sida av vetenskap är att alla resultat är preliminära. När som helst kan ny forskning slå undan benen för gamla teorier och det är helt i sin ordning och välkomnas (oftast) med öppna armar. Jag gör ofta väldigt mycket research när jag bygger en synops. Samtidigt aktar jag mig noga för att ta alltför mycket hjälp av experter. Jag är rädd att de ska slå hål på mitt sätt att bygga förklaringsmodeller och säga något i stil med att ”nja, hörrudu, så där kan det nog inte gå till i verkligheten”. Men hallå, jag är författare och inte forskare! Hittepå är själva grejen. Det viktiga för mig är att bygga storyn så trovärdigt att jag själv börjar känna att det som pågår är rimligt. Därför undviker jag klassiska skräcktrick där onda varelser tar över skeendet eller liknande. Jag vill att det ska kännas nästan orimligt otäckt och mycket märkligt – men ändå fullt möjligt.

Vilken typ av böcker läser du helst själv? Vilken bok läser du just nu? 

Jag är allätare. Allra helst vill jag läsa en roman som inte bara bärs av sitt språk utan som också har en story som utmanar på något sätt. Och då får det gärna ske utan de vanligaste schablonerna. Senast lästa bok är K av Katarina Frostensson. Jag hade hoppats på att förstå och se det helvete hon gått igenom de senaste åren men blev besviken. Istället för att gestalta egna känslor på ett sätt som kunde nå fram till mig lassade hon upp ett gigantiskt smörgåsbord av litterära och finkulturella referenser; det vill säga gömde sig bakom andras tankegods istället för att presentera ett eget. Nä, det blev bara tråkigt, vilket ju måste vara motsatsen till hur det var i verkligheten. (Det är tyvärr ovanligt att poeter skriver riktigt bra romaner. Jag har bara läst en: Chivas Regal av Bruno K. Öijer.)

Hur gör du för att hitta tid till din egen läsning? 

Ibland är en bok så bra att den kräver allt av mig, framför allt min tid. Jag väljer bort annat (framför allt teven) för att jag till varje pris vill tillbaka till boken. Tyvärr sker det alltmer sällan ju äldre jag blir. Andra saker stjäl boktiden. Det är en stor sorg att inte kunna svepas med på samma sätt som när jag yngre. Jag har en del teorier om varför det blivit så men det får jag ta en annan gång. (Däremot sveps jag fortfarande med när jag själv skriver och det är lika underbart varje gång).

Tror du att ens förflutna, ens erfarenheter påverkar vad man läser, hur mycket i så fall? Kan litteraturen påverka ens liv och hur man uppfattar verkligheten? 

Jag är helt övertygad om att böcker kan bygga stora delar av en människas syn på världen, att de bidrar till våra moralkoder och naturligtvis synen på vad som är möjligt eller omöjligt, verkligt eller overkligt. Upplevelserna du får när du läser är helt och hållet fabricerade av din egen hjärna med hjälp av en liten uppsättning krumelurer, så kallade bokstäver. Som sedan blir en upplevd verklighet i ditt huvud. Och läsupplevelser kan vara ganska stora upplevelser, eller hur? I och med att de är gjorda av din hjärna så blir de en del av dina erfarenheter, vare sig du vill eller inte. Spåren finns – alltså påverkar de dig och dina tankar i någon mån. Men det häftigaste med böcker är hur unika upplevelserna är. Dina bilder av boken finns bara i din hjärna, till skillnad från en film eller teveserie som ser likadan ut för alla (även om den såklart framkallar olika känslor). En riktigt bra bok kan vara som högbudgetfilm som bara spelas in i ett enda exemplar och som bara ses av en enda person – dig. Böcker är utan tvekan tidernas mest exklusiva underhållningsform.

Vilka är dina favoritförfattare och/eller favoritböcker? Varför var det just dessa som fastnade i ditt hjärta? 

Åh, det finns så många bra böcker… Men jag måste ju framhålla de författare som fick mig på kroken i slukaråldern: Bengt Linders böcker om Dante och Tvärsan, Jules Vernes alla enastående äventyr, Alexander Dumas stora uppgörelser mellan hjältar och antihjältar, Selma Lagerlöfs fantastiska skrönor, Fogelströms gamla Stockholm. Och sedan störtdök jag gärna ner i Kafkas mörka värld där man en dag kunde vakna upp som skalbagge. Eller läste med stora uppspärrade ögon hundratals sidor moralresonemang kring Raskolnikov i Dostojevskijs Brott och straff. Åren därefter hade jag stor behållning av att läsa om idiotiska men rakryggade män som betedde sig som svin, som i Charles Bukowskis och Sture Dahlströms böcker. Jag ville aldrig bli som dem men gud så kul jag hade när jag åkte i deras berg-och dalbanor. Men bäst av allt var ändå skräckmästaren Edgar Allan Poe – med till exempel novellen Fakta i fallet Valdemar, om en man som blir hypnotiserad i själva dödsögonblicket och dödsprocessen skjuts därmed upp trots att han faktiskt är död. Det var helt livsavgörande läsning, och kanske den impuls som får mig att göra det jag gör idag. Wow, liksom. Tack.

Beskriv en av dina starkaste läsupplevelser! 

På senare tid hamnar jag alltför sällan i slukläge. Senast det hände var med Jenny Jägerfelds Blixtra, spraka, blända. Jägerfeld vänder upp och ner på världen och värden och låter sin huvudperson, Penny, ta med oss på samma slags berg- och dalbana som traditionellt varit förbehållet utlevande män som Bukowski och hela det där grabbgänget som brölat och brakat sig genom litteraturhistorien. Det är en vansinnigt underhållande story plus att Jägerfelds själva prosa är obetalbar, Sveriges bästa just nu. Associationer, språkliga krumbukter och oväntade käftsmällar får dig att inte vilja lägga ifrån dig boken förrän både du och boken är helt slut. Läs!