Avdelningen artiklar man inte trodde att man skulle skriva:

Redaktören Johan Eriksson på tidningen Slagrutan kontaktade mig och bad mig skriva något om min senaste spänningsroman Blodmål. Roligt tyckte jag, eftersom tidningen varit en del av min research.
      En av tidningens skribenter, numera tyvärr bortgången, hette Walter ”Walle” Hebbel och var den som gjorde mig nyfiken på hela den där ”världen” (alla lever i och för sig i samma värld men vi uppfattar och förstår den väldigt olika). Walle var också den som gav namn åt min huvudperson i bokserien, Walla. Jag ska strax berätta om mitt första möte med denna charmiga, roliga och finurliga man.
      Men första några ord om romanen. Blodmål är den första berättelse i en ny serie som utspelar sig på sydöstra Gotland. En av huvudpersonerna heter alltså Walla och är fena på slagruta. Hon har tagit till sin livsuppgift att hålla koll på jordstrålningen där hon bor. Hon har utvecklat en förmåga att hålla Curry- och Hartmannlinjerna i schack och ser till att bygden är i balans.
      När en serie krampanfall, ibland med dödlig utgång, drabbar invånarna i semesterparadiset Ljugarn på sydöstra Gotland blir Walla orolig. Samtidigt uppvisar naturen tecken på att allt inte står rätt till. Fiskar dör, insekter kryllar, den onaturliga värmen vägrar ge vika. 
      Beror anfallen på att naturen löper amok? Eller ligger en ond hjärna bakom epidemin?
      Två udda utredningsteam formeras där Walla leder det ena. Grupperna tar sig an gåtorna med radikalt olika utgångspunkter och metoder. Intuition och känsla för det ”bortomsliga” ställs mot traditionell fakta och analys. När skruvarna dras åt och fler liv ställs på spel börjar en dödligt spännande kamp mot tiden.
      Hade jag inte mött Walle Hebbel en midsommarafton för drygt tio år sedan hade boken aldrig blivit skriven. Men han gjorde mig nyfiken och öppensinnad. Både på honom som person men inte minst på hans idéer och färdigheter som han uppvisade med totalt självförtroende. Jag hade aldrig tidigare stött på någon liknande och knappt ens reflekterat över den typen av världsbild.
      Jag och min fru hade nyss köpt det gamla missionshuset tvärs över vägen från det torp där Walle och hans familj hade bott på somrarna ända sedan 60-talet. På midsommarafton efter lunch satte vi oss ner på trappan för att ta en kopp kaffe och pusta ut en stund. Som nyblivna ägare till detta ”renoveringsobjekt med potential” hade vi i flera dagars tid sprungit runt som yra höns på tomten och ut och in ur huset, glada och lyckliga över vårt nya sommaräventyr.
      Det tror jag att Walle hade sett. Nu när han var stärkt av midsommarlunchen och några generösa snapsar var det dags för honom att hälsa på de nya grannarna och låta dem ta del av den sanningen, hur bister den än kunde vara. Även om det inte handlade om att rädda liv så kunde det mycket väl vara räddningen för ett äktenskap. Det var han såklart tvungen att ta ansvar för.
      Så det var med en något besvärad min han släntrade in på vår tomt. Iklädd stråhatt och ljusa, skrynkliga linnekläder kom han emot oss där vi satt på trappan med våra kaffemuggar. Han presenterade sig, först med ett stort leende, berättade om hur länge han bott här och välkomnade oss till grannskapet.
      Sedan tystnade han.
      Leendet frös till is.
      Ett mörker drog över hans ansikte.
      Vi blev förstås konfunderade. Hade det hänt något med hans familj? Kunde vi hjälpa till?
      Han viftade avvärjande när vi öppnade våra munnar. Istället tog han ett djupt andetag och ställde frågan han antagligen plågats av i flera dagar:
      ”Hur sover ni egentligen?”
      Jag och min fru såg på varandra.
      ”Jo tack bra, tycker vi väl”, svarade jag. ”Hur så?”
      Han pekade in genom den öppna porten och bort mot sängen som syntes därinne. Skakade sorgset på huvudet.
      ”Det tror ni nu kanske”, sa Walle allvarligt. ”Men i långa loppet kommer det att vara ödesdigert.”
      ”Varför?” sa jag. Jag kände en blandning av förvåning och oro stiga i kroppen.
      ”Om jag inte misstar mig står den där sängen mitt på ett Currykryss”, konstaterade Walle lika kallhamrat som en läkare som dagligen levererat svåra diagnoser i åratal. ”Det kommer aldrig att sluta väl.”
      Jag och min fru bytte ännu en blick och visste inte hur vi skulle reagera. Vad pratade den här gamla gubben om? Currykryss? Ordet klingade svagt bekant. En viss oro började gro i oss.
      ”Men var lugna” sa Walle. ”Jag ska ordna upp det här. Med er tillåtelse?”
      ”Eh, jaha. Javisst …”
      ”Kom med här!”
      Han satte iväg över tomten och vinkade åt oss att följa med. Med raska steg knatade han hit och dit under några minuter, stegade upp olika avstånd samtidigt som han knäppte löst med fingrarna och liksom lyssnade på marken. Sedan la han ut något som han kallade ”pluppar” på väl valda platser och stampade ner dem noggrant i gräset.  
      ”Det är keramiska grönstenspluppar. Jag har gjort dem själv. Sådärja. Nu har jag stört av tomten. Böjt linjerna. Ni kommer inte att besväras mer.”
      ”Okej … Jaha. Tack så mycket”, sa jag.
      ”Det var trevligt att råkas!” sa Walle och lämnade oss lika plötsligt som han kommit.
      Ett märkligt besök och en annorlunda husdiagnos.
      Sedan den dagen sover vi (fortfarande) gott i huset.
      För ett par år sedan lämnade Walter Hebbel jordelivet. Men spåren av honom finns kvar överallt på bygden. Jag har sett Walles grönstenspluppar både här och där, till exempel på elskåpen hos en annan granne som är mjölkbonde och i någons halsband. Och ja, bygden känns väldigt stabil.
      Man får tro vad man vill. En sak är dock glasklar. Walle hade en särskild förmåga att väcka nyfikenhet och glädje.
      För en författare kan en sådan gåva knappast överskattas.
      Tack Walle!                    

Verkligheten versus dikten

Ja, vad ska jag säga? Du som har läst mina böcker vet, eller kan åtminstone ana, att jag ligger nära verkligheten, hur otrolig och skrämmande storyn än kan verka. Så även när det gäller BLODMÅL. Nu sprids kunskapen om alfa-gal. Det är bra och det är viktigt.

https://www.svd.se/mystiska-kottallergin-sprids-mer-via-fastingar?fbclid=IwAR0aEy7oduqVqDgtvOJo2-vB0rdjxgfXDBeGFKZ9uQMRzbHrQRewDI20QuI

Den helt sanna läsguiden till romanserien Nature Noir

Ibland får jag frågan hur nära verkligheten mina berättelser i serien Nature Noir ligger. Här är några viktiga dekordetaljer, helt sanna och existerande omständigheter och fenomen i naturen, som jag har använt för att bygga spännande fonder åt mina protagonisters äventyr.

FJÄRILSPOJKEN och gåtan om migrerande fjärilar. Hur kan fjärilar, som bara lever några veckor eller i bästa fall månader, ”hitta tillbaka” till platser där de aldrig varit tidigare? Varifrån kommer deras intuition? Fred Urquhart var en kanadensisk zoolog som studerade monarkfjärilarnas migration. Tillsammans med sin fru Norah identifierade han monarkernas migrationsvägar från Kanada till Mexiko, tur och retur, och upptäckte att migrationen spänner över flera generationer av fjärilar. En monarks livscykel består alltså av olika individer som sammanlagt flyger cirka 500 mil! (Svindlande, man frågar sig när ett liv egentligen är fullbordat, inte sant? Är det när en viss resa är klar eller när en viss individs liv tar slut? Är mitt liv också bara en länk i en kedja? Vilken då i så fall?) I 38 år höll paret Urquhart på och forskade. De knäckte gåtan så sent som 1976. Nu är monarkerna kraftigt hotade av miljöförstöringen. Läs mer i FJÄRILSPOJKEN!

BURFLICKAN och djävulsbin. Mördarbin kallas den korsning mellan brasilianska och afrikanska honungsbin som uppstod 1957 efter ett statligt initiativ för att öka landets honungsproduktion. Projektet floppade, några afrikanska bidrottningar med extremt aggressiva anlag smet. Ingen trodde att de kunde para sig med lokala bin. Det hela glömdes bort. Långt senare visade det sig att de snabbt hade etablerat sig över stora delar av Sydamerika. De invasiva mördarbina spred sig norrut med en hastighet av 200 kilometer om året och nådde USA 1985. Den första amerikanen strök med. Samtidigt började de fredliga honungsbina dö i allt större skala på grund av gifter (neonikotionoider) i jordbruket. Balanser rubbades, pollineringen hotades. Läs mer i BURFLICKAN!

STATION K och sjukdomen toxoplasmos. Parasiten Toxoplasma gondii kan bara föröka sig sexuellt i en katts tarmsystem. Den uråldriga symbiosen gynnar båda varelserna. Kattens bajsar ut parasiten som smittar ner till exempel smådjur som möss och råttor som kommer i kontakt med avföringen. Smittan gör dem svaga, förvirrade, oförsiktiga och därmed lättare byten. När katten sedan enkelt fångar och äter upp det slöa bytet kommer parasiten tillbaka till katten och kan fortplanta sig i kattens mage. Cirkeln är sluten. Människor som smittas (och det är många, flera miljarder faktiskt!) kan i värsta fall drabbas av fosterskador och allvarliga psykiska problem. Ett sorgligt exempel är så kallade crazy cat ladies som låter sina liv helt dikteras av katter. Läs mer i STATION K!

Radio Blodmål

Idag medverkade jag i Morgon i P4 Gotland och pratade om Blodmål och annat skoj. Om du vill lyssna på hela intervjun kan du klicka typ här och spola fram programmet till 2 tim 46 min. Bilden är från P4 Gotlands instagram (reportern Katarina Hedstrand var bakom både mick och kamera).

Här är en kortversion.

Ondskans kartograf?

Reportage i Gotlands Tidningar:

Peter placerar ondskan på sydöstra Gotland

En serie krampanfall drabbar invånarna i semesterparadiset Ljugarn. I och med boken ”Blodmål” placerar författaren Peter Stjernström ondskan på sydöstra Gotland.

GOTLAND 8 JUNI 2021

Jo, så är det. Stjernström nya spänningsroman är också första delen i en tänkt serie med huvudpersonen Walla i centrum. Vi ska återkomma till henne.

Boken lanseras den 15 juni.

– Det ska bli spännande hur den tas emot. Den är lite annorlunda och mitt syfte är i första hand att underhålla, säger han.

Nog för att Kungsholmen i Stockholm är den plats där han bor, men det är i det gamla missionshuset i När, byggt 1946, han allt mer tillbringar sin tid.

Han och hustrun Lena sommarhyrde på Gotland under många år tills de till slut fick korn på denna nu varsamt renoverade pärla.

– Vi köpte för tio år sedan. Då var här mest kyrkbänkar och kors på väggen. Nu blir det mer och mer ett hem, säger han.

Peter Stjernström är finansmannen – upplåningschef för Spintab – som skolade om sig och i dag driver författaragenturen Grand Agency tillsammans med sin hustru.

För författares räkning, bland andra Anna Jansson och Marianne Cedervall, förhandlar de avtal mot exempelvis tv-bolag och bokförlag.

2003 gav han ut sin första egna roman. Och nu sjösätter han en hel serie.

– Kan du tänka dig något mer anspråksfullt, skrattar han. Va? Att helt skapa sin egen värld och dessutom vilja att läsarnas ska ta del av den!

Sex böcker har han bakom sig, bland annat tre spänningsromaner. I vissa av dem har Gotland haft betydelse, men inte i den grad som nu, när han förlägger ondskan till trakterna runt När och Ljugarn.

Så varför väljer du att förlägga historien just här, på ön?

Han funderar en stund, efter Stockholm lär Gotland vara den plats där det sker flest litterära mord:

– Det är det stängda rummet, ett Sverige i miniatyr. Och här finns de klassiska motsättningarna mellan rik och fattig, stad och land, ön och fastlandet. Men också en hel del svärta, armodet ligger inte så långt tillbaka i tiden och narkotikan flödar på ön. Det är en intressant plats att ta sig an.

I centrum av ”Blodmål” står Walla, en udda kvinna som ”tror på grejer som ingen annan tror på”.

– Hon fick namn efter en granne här, Walle, han är borta nu. Han kom in här på gården en midsommar, sa ”hur fan kan ni sova här, det är mitt i ett currykryss”. Vi fattade ingenting.

Walle var öppen för det andliga, övernaturliga och dessa egenskaper har Peter nu fört över till Walla, som i sin familj har forskare som hatar detta hokuspokus.

Vips är ytterligare en motsättning skapad; det rationella och en mer annorlunda synen på världen. Men vad är det egentligen som är vad?

Det är också Peter Stjernströms grundidé, att brotten i berättelsen ska ha dubbla lösningar; en faktabaserad och en övernaturlig.

– Men vilken som är den korrekta, vad är det för krampanfall folket i Ljugarn råkar ut för…ja, det är kanske upp till läsaren.

Den som är bekant med trakten kommer att känna igen sig; stämningen, geografin, Walla bor vid en gammal ålfiskehamn. Läsaren kan följa med längs vägarna men många gårdsnamn är påhittade.

En nu bortgången När-profil, Lives-Johan, en fiskare som levde i armod, förekommer. Walla kommer i kontakt med honom genom att röka på med sina örter.

– Ja, du ser, det flyter mellan verkligheten och någon annat, obestämbart. 

Förr, som ung, sköt Peter Stjernström allt hokus-pokus ifrån sig, säger han. Inte på samma sätt längre. 

– De som har en tro på något annat mår bra av det, det ska behandlas med respekt, tycker jag.

Om Peter Stjernström:

  • Författaren Peter Stjernström, 61, delar sin tid mellan Kungsholmen i Stockholm och ett ombyggt missionskapell i När.
  • Han är aktuell med första delen av en serie spänningsromaner, “Blodmål”, som utspelar sig på sydöstra Gotland.
  • ”Blodmål” (Lind &co förlag) ges ut den 15 juni och kommer som ljudbok 7 juli, i inläsning av Jonas Malmsjö.
  • En uppföljare är så gott som halvfärdig.

Text av Magnus Ihreskog, Gotlands Tidningar

Ny Gotlandsspänning

Yours truly berättar om nya Gotlandsserien för Gotlands Allehanda.

Nya spänningsromanen är en kärleksförklaring till När

Peter Stjernström är finansmannen som sadlade om till författare. I sommar kommer den första delen i en ny serie spänningsromaner som utspelar sig på östra Gotland.

GOTLAND 15 MAJ 2021

Peter Stjernström tar emot i det gula missionshuset i När, hans och hustrun Lenas andra hem sedan tio år. Deras Gotlandshistioria började när de tre nu vuxna barnen var små och familjen hyrde hus på ön.

– Vi hamnade i en lite friggebod i Herrvik och östra Gotland blev Gotland för oss. Sen dess har vi hållit oss kvar här, säger Peter Stjernström.

Efter att länge ha växlat mellan att hyra hus på Gotland någon vecka och att segla i Stockholms skärgård, bestämde sig familjen för att prova på att vara på Gotland en längre period och hyrde missionshuset i När en hel sommar.

– Det var en tillfällighet att det blev När, men inte att det blev östra Gotland.

Numera äger de det gamla missionshuset, dit Peter Stjernström gärna drar sig undan för att skriva.

– Det är lite lättare att isolera sig här.

Peter Stjernström jobbade tidigare inom finansbranschen.

–När jag kom ut var det 80-tal, yuppieera och jag blev trader, penningmäklare och gjorde lite karriär.

Vändpunkten kom när han skulle hålla ett föredrag om finansiella instrument för styrelsen för den bank han då arbetade för.

– Vd:n somnade och alla bara slutade lyssna på mig, hela rummet gick bara ut på att undvika den sovande vd:n. Jag tänkte “va fan, är det här mitt liv?”.

I skolan hade Peter Stjernström varit duktig i svenska, fröken sa att han borde bli journalist, någon annan tyckte att han skulle bli författare. 

– Men det var otänkbart, särskilt att bli författare.

I slutet av 90-talet bestämde han sig för att gå en skrivarkurs på Skrivarakademien. 

– Det var så pass roligt att jag började fundera på hur jag skulle kunna ägna mig åt det hantverket och ändå kunna försörja min familj. 

Han läste en copywriterutbildning på Berghs och en kvällskurs i journalistik på Poppius och började jobba som uppdragsskribent. Men han skrev också klart den roman, som han på skrivarkursen fått i uppgift att skriva ett synopsis och ett första kapitel till.

– Det blev en lite underlig roman, men ändå min första att bli utgiven.

Tillsammans med sin fru Lena driver han också författaragenturen Grand Agency.

– Det är Lena som drar det stora lasset, hon är vd och stjärna, jag sköter ekonomin och är numera också författare.

Sedan debuten 2003 har det hunnit bli sju romaner, översatta till ett tiotal språk. De senaste i den egenuppfunna genren “nature noir”, spänningsromaner med naturvetenskaplig inriktning. Dit hör även hans kommande bok “Blodmål”. I boken drabbas flera invånare i Ljugarn av krampanfall med dödlig utgång. Två olika team, med vitt skilda inställningar och förklaringsmodeller, försöker lösa gåtorna. 

– Tanken är att alla gåtor har två lösningar, att det finns två synsätt, säger Peter Stjernström.

Huvudkaraktären Walla, är en karismatisk kvinna i 70-årsåldern.

– Hon hanterar slagrutor men är egentligen ingen hokus pokus-tant, hon är bara helt frisinnad och tror att det finns en dimension utanför vetenskapen, som vårt medvetande inte kan eller har nått än, berättar Peter Stjernström.

Boken utspelar sig huvudsakligen på östra Gotland.

– När Lena läste sa hon “folk kommer att garva, du måste stryka, det är så jäkla många kärleksförklaringar till När”, säger Peter Stjernström.

Just nu skriver han på uppföljaren, tanken är att det ska bli tre böcker – en varje sommar.

– Men det kan bli fler, jag hoppas att världen fortsätter att mata mig med idéer.

Om Peter Stjernström:

  • Ålder: 61 år
  • Familj: Frun Lena och tre vuxna barn, 32, 30 och 26 år gamla.
  • Bor: I lägenhet på Kungsholmen och i det gamla missionshuset i När.
  • Gör: Författare, som har skrivit sju romaner. Driver tillsammans med sin fru Lena författaragenturen Grand Agency.
  • Aktuell: Med spänningsromanen “Blodmål” som släpps 1 juli och som utspelar sig på Gotland.
  • “Blodmål” refererar till att en fästing måste äta blod tre gånger för att bli könsmogen och kunna lägga ägg, människan kan vara ett av värddjuren.

Text av Vilda Engström, Gotlands Allehanda

Boknyheter bränner böcker

Ur en artikel på sajten Boknyheter:

“Peter Stjernström är grundare av och delägare i författaragenturen Grand Agency, skriver bokserie inom Nature Noir – spänningsromaner som bygger på naturvetenskapliga gåtor och fenomen. Och han är pocketaktuell med “Station K” samtidigt som hans bokhylla fattat eld… Han hinner bara rädda tre böcker, vilka räddar han och vilken är den där som gärna får stå kvar?”

 

Gammal note to self

Peter, du har ett liv.

Såvitt du kan bedöma är det dina egna upplevelser du går igenom. Visst kan du förstå och föreställa dig andras liv, leva dig in i deras förutsättningar, deras sorger, medgångar och återvändsgränder. Men i grund och botten kommer de känslorna inte i närheten av hur närvarande och starkt ditt eget liv känns. Med andra ord, ditt liv liknar ingen annans. Där finns kryddorna, nyanserna, dramatiken, kärleken, hatet, frågorna och svaren. Passa på att fördjupa dig i dig själv. Ingen annan kommer någonsin att vara så intresserad av dig som du. Den insikten, nej den övertygelsen, måste hädanefter vara utgångspunkten för allt du tar dig för. Tänk själv! Ta in, ta i!

Till exempel: skriv böcker som liknar ingen annans.