Världens bästa bok släpptes nyligen i Frankrike och många där verkar gilla min stil. Så här avslutar Le Figaro/madame sin recension:

Un livre foisonnant qui pousse les curseurs, a la manière d’un Terry Gilliam venu du froid nous asticoter les neurones et nous titiller les zygomatiques. Delicieusement déjanté.

Något i stil med att ”boken drar i spakarna som om Terry Gilliam kom in från kylan och kittlade våra nerver och käkben. Härligt galet”.

Jag kan förstå hur de menar. Känner mig smickrad.

[spider_facebook id=”1″]