Ibland får jag frågan hur nära verkligheten mina berättelser i serien Nature Noir ligger. Här är några viktiga dekordetaljer, helt sanna och existerande omständigheter och fenomen i naturen, som jag har använt för att bygga spännande fonder åt mina protagonisters äventyr.
FJÄRILSPOJKEN och gåtan om migrerande fjärilar. Hur kan fjärilar, som bara lever några veckor eller i bästa fall månader, ”hitta tillbaka” till platser där de aldrig varit tidigare? Varifrån kommer deras intuition? Fred Urquhart var en kanadensisk zoolog som studerade monarkfjärilarnas migration. Tillsammans med sin fru Norah identifierade han monarkernas migrationsvägar från Kanada till Mexiko, tur och retur, och upptäckte att migrationen spänner över flera generationer av fjärilar. En monarks livscykel består alltså av olika individer som sammanlagt flyger cirka 500 mil! (Svindlande, man frågar sig när ett liv egentligen är fullbordat, inte sant? Är det när en viss resa är klar eller när en viss individs liv tar slut? Är mitt liv också bara en länk i en kedja? Vilken då i så fall?) I 38 år höll paret Urquhart på och forskade. De knäckte gåtan så sent som 1976. Nu är monarkerna kraftigt hotade av miljöförstöringen. Läs mer i FJÄRILSPOJKEN!
BURFLICKAN och djävulsbin. Mördarbin kallas den korsning mellan brasilianska och afrikanska honungsbin som uppstod 1957 efter ett statligt initiativ för att öka landets honungsproduktion. Projektet floppade och några afrikanska bidrottningar med extremt aggressiva anlag smet. Ingen trodde att de kunde para sig med lokala bin. Det hela glömdes bort. Långt senare visade det sig att en helt ny sort snabbt hade etablerat sig över stora delar av Sydamerika. De invasiva mördarbina spred sig norrut med en hastighet av 200 kilometer om året och nådde USA 1985. Den första amerikanen strök med. Samtidigt började de fredliga honungsbina dö i allt större skala på grund av gifter (neonikotionoider) i jordbruket. Balanser rubbades, pollineringen hotades. Läs mer i BURFLICKAN!
STATION K och sjukdomen toxoplasmos. Parasiten Toxoplasma gondii kan bara föröka sig sexuellt i en katts tarmsystem. Den uråldriga symbiosen gynnar båda varelserna. Kattens bajsar ut parasiten som smittar ner till exempel smådjur som möss och råttor som kommer i kontakt med avföringen. Smittan gör dem svaga, förvirrade, oförsiktiga och därmed lättare byten. När katten sedan enkelt fångar och äter upp det slöa bytet kommer parasiten tillbaka till katten och kan fortplanta sig i kattens mage. Cirkeln är sluten. Människor som smittas (och det är många, flera miljarder faktiskt!) kan i värsta fall drabbas av fosterskador och allvarliga psykiska problem. Ett sorgligt exempel är så kallade crazy cat ladies som låter sina liv helt dikteras av katter. Läs mer i STATION K!