Arne Sundelin var en av mina lärare när jag gick skrivarlinjen på Skrivarakademin. Jag kände honom inte privat men minns att han alltid var mycket vänlig och konstruktiv i sin feedback. Jag minns också det sista jag sa till honom och som fick honom att le (vänligt och konstruktivt).

”Förlåt.”

Idag känns ”tack” mer på sin plats. Tack, Arne.

[spider_facebook id=”1″]