Du är ju en etablerad och välkänd författare. Har läsandet och skrivandet alltid funnits i ditt liv? Vilken betydelse har dessa saker? 

Jag har alltid läst mycket, ända sedan jag lärde mig läsa. Böcker, broschyrer, tidningar, ABU-katalogen, mjölkpaket, allt som har text och som kommer i min väg. Skönlitteraturen öppnade upp den stora världen utanför Södertälje, där jag växte upp. Från månen till jordens medelpunkt. Så fort jag fick lånekort på stadsbibblan blev jag en av deras storlånare. Det fanns också många böcker i hemmet. Både mamma och pappa var bokslukare av rang. Pappa tyckte om att läsa högt om gamla äventyr, till exempel hur Shackleton och hans mannas tvingades övervintra på Sydpolen, se sin båt smulas sönder av packisen och hur några av dem sedan seglade med en liten jolle till Sydamerika (!) för att hämta hjälp. Gastkramande och man kunde nästan känna att rummet var fullt av istappar.

Hur får du ideér till dina böcker? Jag har förstått att det krävs en hel del research också? Har du alltid varit nyfiken och vetgirig? 

Jag har alltid varit nyfiken, vetgirig och samtidigt starkt ifrågasättande. Mina bokidéer börjar ofta med att jag stöter på en naturvetenskaplig gåta eller ett fenomen i naturen som ingen riktigt kan förklara fullt ut eller som bara är mycket spektakulärt i sig. Då börjar jag fantisera om vad som skulle kunna vara en lösning eller så ser jag en person framför mig som ger sig den på att knäcka gåtan eller sko sig på den eller något liknande. Ju mer research jag gör desto mer förstår jag hur lite jag vet eftersom det hela tiden dyker nya fascinerande gåtor och mysterier. En annan fascinerande sida av vetenskap är att alla resultat är preliminära. När som helst kan ny forskning slå undan benen för gamla teorier och det är helt i sin ordning och välkomnas (oftast) med öppna armar. Jag gör ofta väldigt mycket research när jag bygger en synops. Samtidigt aktar jag mig noga för att ta alltför mycket hjälp av experter. Jag är rädd att de ska slå hål på mitt sätt att bygga förklaringsmodeller och säga något i stil med att ”nja, hörrudu, så där kan det nog inte gå till i verkligheten”. Men hallå, jag är författare och inte forskare! Hittepå är själva grejen. Det viktiga för mig är att bygga storyn så trovärdigt att jag själv börjar känna att det som pågår är rimligt. Därför undviker jag klassiska skräcktrick där onda varelser tar över skeendet eller liknande. Jag vill att det ska kännas nästan orimligt otäckt och mycket märkligt – men ändå fullt möjligt.

Vilken typ av böcker läser du helst själv? Vilken bok läser du just nu? 

Jag är allätare. Allra helst vill jag läsa en roman som inte bara bärs av sitt språk utan som också har en story som utmanar på något sätt. Och då får det gärna ske utan de vanligaste schablonerna. Senast lästa bok är K av Katarina Frostensson. Jag hade hoppats på att förstå och se det helvete hon gått igenom de senaste åren men blev besviken. Istället för att gestalta egna känslor på ett sätt som kunde nå fram till mig lassade hon upp ett gigantiskt smörgåsbord av litterära och finkulturella referenser; det vill säga gömde sig bakom andras tankegods istället för att presentera ett eget. Nä, det blev bara tråkigt, vilket ju måste vara motsatsen till hur det var i verkligheten. (Det är tyvärr ovanligt att poeter skriver riktigt bra romaner. Jag har bara läst en: Chivas Regal av Bruno K. Öijer.)

Hur gör du för att hitta tid till din egen läsning? 

Ibland är en bok så bra att den kräver allt av mig, framför allt min tid. Jag väljer bort annat (framför allt teven) för att jag till varje pris vill tillbaka till boken. Tyvärr sker det alltmer sällan ju äldre jag blir. Andra saker stjäl boktiden. Det är en stor sorg att inte kunna svepas med på samma sätt som när jag yngre. Jag har en del teorier om varför det blivit så men det får jag ta en annan gång. (Däremot sveps jag fortfarande med när jag själv skriver och det är lika underbart varje gång).

Tror du att ens förflutna, ens erfarenheter påverkar vad man läser, hur mycket i så fall? Kan litteraturen påverka ens liv och hur man uppfattar verkligheten? 

Jag är helt övertygad om att böcker kan bygga stora delar av en människas syn på världen, att de bidrar till våra moralkoder och naturligtvis synen på vad som är möjligt eller omöjligt, verkligt eller overkligt. Upplevelserna du får när du läser är helt och hållet fabricerade av din egen hjärna med hjälp av en liten uppsättning krumelurer, så kallade bokstäver. Som sedan blir en upplevd verklighet i ditt huvud. Och läsupplevelser kan vara ganska stora upplevelser, eller hur? I och med att de är gjorda av din hjärna så blir de en del av dina erfarenheter, vare sig du vill eller inte. Spåren finns – alltså påverkar de dig och dina tankar i någon mån. Men det häftigaste med böcker är hur unika upplevelserna är. Dina bilder av boken finns bara i din hjärna, till skillnad från en film eller teveserie som ser likadan ut för alla (även om den såklart framkallar olika känslor). En riktigt bra bok kan vara som högbudgetfilm som bara spelas in i ett enda exemplar och som bara ses av en enda person – dig. Böcker är utan tvekan tidernas mest exklusiva underhållningsform.

Vilka är dina favoritförfattare och/eller favoritböcker? Varför var det just dessa som fastnade i ditt hjärta? 

Åh, det finns så många bra böcker… Men jag måste ju framhålla de författare som fick mig på kroken i slukaråldern: Bengt Linders böcker om Dante och Tvärsan, Jules Vernes alla enastående äventyr, Alexander Dumas stora uppgörelser mellan hjältar och antihjältar, Selma Lagerlöfs fantastiska skrönor, Fogelströms gamla Stockholm. Och sedan störtdök jag gärna ner i Kafkas mörka värld där man en dag kunde vakna upp som skalbagge. Eller läste med stora uppspärrade ögon hundratals sidor moralresonemang kring Raskolnikov i Dostojevskijs Brott och straff. Åren därefter hade jag stor behållning av att läsa om idiotiska men rakryggade män som betedde sig som svin, som i Charles Bukowskis och Sture Dahlströms böcker. Jag ville aldrig bli som dem men gud så kul jag hade när jag åkte i deras berg-och dalbanor. Men bäst av allt var ändå skräckmästaren Edgar Allan Poe – med till exempel novellen Fakta i fallet Valdemar, om en man som blir hypnotiserad i själva dödsögonblicket och dödsprocessen skjuts därmed upp trots att han faktiskt är död. Det var helt livsavgörande läsning, och kanske den impuls som får mig att göra det jag gör idag. Wow, liksom. Tack.

Beskriv en av dina starkaste läsupplevelser! 

På senare tid hamnar jag alltför sällan i slukläge. Senast det hände var med Jenny Jägerfelds Blixtra, spraka, blända. Jägerfeld vänder upp och ner på världen och värden och låter sin huvudperson, Penny, ta med oss på samma slags berg- och dalbana som traditionellt varit förbehållet utlevande män som Bukowski och hela det där grabbgänget som brölat och brakat sig genom litteraturhistorien. Det är en vansinnigt underhållande story plus att Jägerfelds själva prosa är obetalbar, Sveriges bästa just nu. Associationer, språkliga krumbukter och oväntade käftsmällar får dig att inte vilja lägga ifrån dig boken förrän både du och boken är helt slut. Läs!