Peter Englunds blurb

Den här debattartikeln publicerades första gången på numera nedlagda debattsajten Newsmill i samband med släppet av Världens bästa bok, hösten 2011.


Därför blurbar Peter Englund på min nya bok

Är så kallade blurbar på böcker luriga marknadsknep eller bra varudeklaration? Det är dags att pröva det hela genom att ta fenomenet till en ny nivå. Det skriver Peter Stjernström, aktuell författare till romanen Världens bästa bok.

Ett citat på ett bokomslag kallas ”blurp” i bokbranschen. En blurb kan antingen tas från en recension som publicerats i någon media eller fabriceras direkt av förlaget. Blurbarna placeras på boken så att de lockar till sig läsarnas ögon och skapar en blixtsnabb genväg till läsarens medvetande och välvilja. Jag är inte säker på att alla bokläsare vet hur det går till. Därför tar jag nu blurbandet till en ny nivå.

I dagens bokbransch är det vanligt att kända författare blurbar på varandras böcker. Det skapar en känsla av erkännande, ett snabbt och trovärdigt betyg av någon som verkligen förstår att uppskatta boken. I USA är det inte ovanligt att ett manus skickas runt till ett antal kända författare långt före publiceringen. De läser och gör blurbar som sedan blir viktiga redskap i marknadsföringen. För en utomamerikansk författare som ska publiceras i USA är det helt avgörande att få en blurb från en inhemsk författare för att boken ska bli läst. Även i Sverige blir blurbandet allt viktigare för försäljningen.

Hur ska man då betrakta blurbarna? Är det ett ohederligt sätt att övertyga läsarna om bokens förträfflighet? Eller är de fabricerade blurbarna bara en del av förlagets varudeklaration? Och skulle en känd författare verkligen låna sitt namn till något de inte tror på?

I ett försök att lyfta fram frågan och diskutera gränserna för vad som är etisk korrekt bad jag Peter Englund att blurba på min senaste roman, Världens bästa bok. Han läste den, tyckte om den och skrev ett par citat som jag och förlaget gärna fick använda i marknadsföringen.

Eftersom romanen täcker många olika genrer har den två helt olika framsidor. Då behövs såklart två olika blurbar, en som signalerar spänningsroman och en som signalerar självhjälpsbok. Det ställde Peter Englund gärna upp på eftersom han tyckte boken var både spännande och bra.

Så här skrev Peter Englund.

På spänningsomslaget: ”Titus Jensens liv är en thriller från början till slut.”

På självhjälpsomslaget: ”Boken blänker blankt. Du behöver den.”

Nu blir det intressant att se om det är någon som har synpunkter på att Peter Englund lånar sig till detta. Varför skulle inte han ha rätt att medverka i marknadsföringen kring en bok han verkligen tycker om? Är det någon som känner sig lurad? Kan man inte lita på marknadsföring längre? Var går gränsen mellan seriositet och jippo?

Jag efterlyser kloka kommentarer kring det här.

Kanske ska jag tillägga att det är dragartisten Peter Englund som tycker så mycket om boken.