”Var får du allt ifrån?”

Ja, ibland får jag frågan varifrån mina idéer kommer.

Svårt att säga. Vad är ett bra svar?

Konstigt nog känns det enkla, korrekta och reptilsnabba svaret ”hjärnan” lite väl uppkäftigt och avsnoppande. Jag måste hejda mig, den som frågar är bara nyfiken och vill få igång en konversation om mig och mitt skrivande. I all vänlighet. Men inte i all evighet.

Svaret ska helst vara kort, koncist och vänligt. En bra idé om mina idéer, helt enkelt. En schyst one-liner innan samtalsämnet försvinner. Oj, så svårt …

Det allra bästa svaret är redan taget. Det kom från Hasse Alfredsson. Han svarade genom att bubbla ut ännu ett infall från sin blommiga falukorvshjärna; han påstod att han köpte sina idéer på postorder från en firma i Hamburg. Ett alldeles underbart svar som sa allt om honom.

Min nya bok heter Fjärilspojken. Även den här gången har jag fått Frågan.

Och – trumvirvel – jag har ett svar! Tyvärr inte så kort och koncist som Hasses. Men ändå.

Den här gången VET jag var idén kom ifrån. Hur den sådde ett frö i min hjärna. Låt mig berätta.

Jag jobbade i många år som reklamskribent för Mateus, ett företag som säljer designkeramik. En dag skulle de lansera en liten fjäril i olika färger som skulle fungera som bordsdekoration och som applikation på koppar, skålar och tallrikar. De bad mig skriva ”något fint och magiskt om fjärilar” till sina annonser och kataloger.

”Javisst, texten kommer imorgon!” hörde jag mig själv utropa.

Men innerst inne var jag tom. Hjälp, var fanns kontaktuppgifterna till den där firman i Hamburg?

”Något fint och magiskt om fjärilar …”

Eh. De liksom bara finns där. De bits inte, alla utom nattfjärilar är vackra att se på – och?

Google.

Klickande tangenter. Scrollande fingrar. Fladdrande ögon.

Smack. Där fanns historien.

De migrerande fjärilarna.

Jag läste och läste. En värld växte i min hjärna. Idéerna strömmande ur mig, nästan vulkaniskt. För att lätta på trycket bestämde jag mig för att en dag skriva en roman om onda människor och goda fjärilar. Jag sparade en wordfil i datorn med namnet Synops Fjärilspojken. Sedan tog jag ett djupt andetag och skrev annonstexten:

Fjärilar är magiska och förtrollande. Många lever ett vackert men flyktigt liv. Visste du att några flyger söderut för att övervintra och vänta på våren? Men de flyttar inte tillbaka själva utan skickar sina barn eller barnbarn. Ingen vet varför eller hur det går till. En sak är säker – fjärilar lever i en enastående symbios med naturen och blommorna.

Plus det vanliga säljet. Det gick bra. Idag finns keramikfjärilarna över hela världen.

Men den verkliga framgången var att jag fick en idé som gav mig många månader som skrivande upptäcktsresenär i min egen hjärna. Och för mig finns ingen bättre plats att resa till. Jag vill helst vara där ofta och länge.

Att få en idé som går att klä i ord är som att hitta en skatt. Att långsamt och försiktigt få gräva fram den är ett privilegium. Undersöka, vända, vrida. Tvätta, laga, putsa.

Och sedan ska den visas upp. Granskas, bedömas, värderas.

Gör gärna det om och när du läser Fjärilspojken. Men framför allt – ge dig hän.

Välkommen till min skattkammare!